sarasaraw

Jag längtar till fjällen. Jag vill vandra i flera dagar med någon fin person och tälta på fina platser, se den stora stora himmelen och de stora stora kullarna som försöker nå den. plocka blåbär och koka varm fruktsoppa över ett gasolkök, tända en eld på kvällen när solen har gått ner. Titta på renarna som håller sig på avstånd, en aning blyga sådär. Ligga i ett tält halva dagen och prata och vänta på att regnet ska sluta falla. Ha tid att bara tänka medans man sätter den ena foten framför den andra, ett och två ett och två igen och igen, och samtidigt upptäcka hur alla problem och bekymmer kryper tillbaka nånstans in i bakhuvudet och gömmer sig ett tag. Att vara sådär skönt utmattad, så att man somnar så fort man lägger sig och sover som en stock på den hårda liggunderlaget med stenar och andra diverse knöliga saker under, tills man vaknar av solen som lyser genom tältduken. Och så lukten och vinden och tystnaden och den ensliga men ändå rena och sanna känslan. Nån som fattar vad jag menar?