sarasaraw

Det är ibland som man tänker efter lite extra. Känner efter lite extra. Inser hur fort det kan ta slut, hur lätt ett liv släcks eller en relation förstörs, hur skör lyckan egentligen är. Och det är då som man uppskattar allt lite extra också, känner allt lite extra djupt, och inser hur mycket nuet egentligen betyder. Och hur mycket minnen egentligen betyder. För det som var då, lyckan och kärleken man kände, kan inget förändra och ingen ta ifrån en. Det kommer alltid att vara precis det som det var, och betyda precis lika mycket. Det är fint tycker jag.

Men jag tror samtidigt att jag aldrig har velat släppa allt och se framåt så som jag velat den senaste tiden. Till exempel fick jag en stor lust att radera min blogg igår. Och sen starta en helt ny, kanske. Om jag skulle vilja. Fast jag gjorde ju aldrig det. Men framför allt vill jag börja på nytt. Släppa det som är dåligt och förvara det som är bra allra närmast hjärtat, och sen tillsammans med det ge sig ut i det nya och känna sig helt fri och kunna vara precis den man vill vara. Och allt som kommer, jag menar man är ju ung och man vet ju inte hur otroligt mycket som ligger framför en, det kan man bara drömma om. Det tycker jag nästan är ännu finare.