sarasaraw

Tränade igår, red idag. Det kändes hur bra som helst!

Allt är fortfarande en aning svartvitt. Som när jag tappar taget och faller tillbaka. Men ska bara fortsätta att kladda på lite mer färg nu, så att det riktigt lyser. Inte släppa taget om penseln även om fingrarna är bedövade av kyla. Till sist så.

Den där ångesten igen.
Fan.

fyra saker som jag inte kan klara mig utan:

de underbara personer som står mig nära

en kamera

ridningen

och kanske inte heller choklad, inte när jag tänker efter. Alldeles för gott.

och popcorn! :)

Imorron blir det plugg som fan! Nu SKA jag få gjort allt för jag är jävligt less på att ligga efter så här och jämt känna att jag inte kan göra något för att jag måste plugga. Och sen inte få något gjort ändå.
Hade supermysig tacokväll med ida igår i alla fall, det var så himla fint, det är sånt som gör att jag orkar ge mig fan på att plugga just nu. Och hon hjälpte migt att fårga håret. haha. Ja... det blev inte riktigt som jag tänkt mig, det syntes knappt någon skillnad efteråt. Blev en liten aning mörkare och mer rödbrunt bara. Jag som INTE ville ha rödbrunt. jävvlafrisör som envisades med att jag skulle ha den färgen. Nu blir det sova, så himla trött.   

FÖRÄNDRING. Äntligen. Så ja, nu hör jag till gruppen av människor som har klippt det där som kallas lugg. Och jag trivs faktiskt med det, än så länge iaf. Och mer förändring kommer nog snart tror jag hihi :). Sen vet man ju aldrig hur resultetet blir, men man måste ju prova för att veta.
Imorron (eller om några alldeles för få timmar) är det skola igen. Har ingen som helst motivation eller lust. Men elin och jag har bestämt oss för att kämpa (med eller utan krigsmålning och hjälm), så vittra here we come! eller nåt...

längtar som en galning till i april och i juni, åh<3


I believe in nothing but the truth of who we are

Jag vill bara se framåt nu

Därute finns en värld av långa nätter

Fattar inte vad det är som gör att jag och gymnasiet inte passar ihop. Massor med plugg. Drunknar i plugg. Och ändå gör jag inget, noll motivation här. jag vill inte lära mig mer saker nu som jag inte har lust att lära mig det känns som att det börjar bli fullt. Jag vill ut och resa istället. Leva livet! Har börjat tänkt så himla mycket på framtiden nu, och fast jag vet att skolan är viktigt så längtar jag. Fan vad jag längtar

Jag vill upptäcka saker själv med samma nyfikenhet som ett barn som smakar glass för första gången och sen titta på allting extra noga och våga mer än jag brukar och smaka på allt som smakar gott och strunta i konsekvenserna och allt, allt allt ska jag känna extra djupt med ett öppet och rent hjärta. Jag vill tatuera mig och göra min kropp vacker med något som betyder så mycket för mig själv och sen kunna titta på det hela livet och påminnas av det fina som fick mig att göra det och känna lyckan lite till. Jag vill lära mig vad jag än får lust att lära mig hitta något som intresserar mig så till den grad att jag inte vet vart jag ska ta vägen om jag inte får fortsätta att ta in mer och mer och mer av det. Jag vill skriva en bok, sätta en hel historia ett helt liv en hel värld på papper. Jag ska vara den jag alltid drömt om att vara och leva i drömmen och drömma vidare om nya drömmar som jag en dag kommer att uppfylla dom också, för bara man tror, bara man inte ger sig, så är chansen att drömmen ska bli sann lika stor som chansen för att en präst hör guds röst inom sig och som att ett fattigt barn ser en skymt av himlen på julafton och lika troligt som att man kan vara lycklig med ett öppet hjärta. Jag vill befinna mig på en kilometerlång strand i storstadsvimmel bland höghus och där skogen är som tätast och sen trotsa en het och dödande öken där det enda som växer är mina vänner kaktusarna. Jag vill sitta vid en lägereld på kvällen med en gitarr och några av de finaste människor jag känner och fullt av skratt i magen. Jag vill ge mig ut på en resa och hitta den där själen bland alla miljarder själar som är menad just för mig och som jag kan älska resten av livet. och fram tills dess ska jag låta mitt hjärta falla in och ut ur kärleken och låta min hjärna förlora kampen mot hjärtat gång på gång. Och hur mycket som än motarbetar mig och och trycker ner mig och hur mycket som än får mitt hjärt att göra sådär ont så ska jag alltid hitta en anledning att le igen, för hjärtat läker, det läker och blir starkare än någonsin. Jag blir starkare än någonsin. För jag ska TA LIVET MED STORM! 

Känner mig positiv ikväll som ni nog ser, och det är himla fint. Det är himla fint att ha något att se fram emot. Och att aldrig veta vad som kommer att hända i framtiden, bara att vad som helst kan hända när som helst.

there's a spark in you come on let your colours burst

Stjärnor är nog bland det finaste som finns. Så långt borta men ändå så nära, en helt annan värld där uppe i evighetens universum, men samtidigt en del av den här världen som man inte skulle kunna tänka sig att vara utan. Vad skulle en natthimmel vara utan stjärnorna? Månen skulle nog i alla fall känna sig väldigt ensam.

Och de finns där i tusentals miljoner år och brinner klart i en kall och tom värld och de lyser så klart ända ner till oss på jorden och får oss att tänka tankar man aldrig tänkt förut och förundras över hur världen kan se ut som den gör och hur den kan vara så vacker och full av ljus i mörkret. Om man bara lyfter blicken ifrån den frusna marken där rädslan och ångesten har hållit sitt grepp om en alltför länge, och vågar se uppåt över och bortom skuggorna.  Åt ett håll man har glömt att titta åt den senaste tiden. Uppåt mot ljuset. 

Och de bara fortsätter att lysa 

Är hemma hos mammsen i det lilla röda huset i den lilla byn mitt ute i den stora skogen:).  Det är finfint det, är lite ensamt för bara jag här, men samtidigt riktigt mysigt. Äter popcorn och lyssnar på härlig musik jättehögt. Och så såg jag Patrik 1.5 ikväll för första gången, hahaha. Fin film det:). Nu ska jag soooovvvaaa tror jag så man orkar upp och sköta hästar imorronbitti.


You made yourself a bed at the bottom of the blackest hole and convinced yourself that it's not the reason you don't see the sun anymore

Så nu är allstå 2010 slut. Och ett nytt år har börjat. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om året som varit, annat än att det har hänt så otroligt mycket och det har varit mestadels bra saker, med undantag för några svackor här och där. Det har varit en väldigt väldigt fin period i mitt liv :). 
Och jag hade tänkt att göra en sammanfattning av året som varit, med bilder och så, men jag tror inte att jag ska det. För jag vill gå vidare, det här ser jag som en ny start. En ny chans till saker och ting. GOTT NYTT ÅR ALLA FINA KÅMPISAR! 

Det är som om livet har vänts ut och in, och jag har glömt hur man vänder tillbaka det. Saker och ting är inte längre som de brukar, människor, känslor, saker, händelser. Allt har bytt färg, eller bara form. Jag hänger inte riktigt med, själv är jag kvar i det som varit och kan inte släppa det. Men när jag ser mig omkring är allt ändå sig likt. Jag börjar kunna mönstrena utantill nu, kroppen vet de invanda röelserna, tungan de välkända orden. Det är det andra, det som inte går att ta på som har förändrats. Vart är mitt hjärtliv?

Fast då och då känner jag att det finns där, en gnista liksom. När något fint når ända in. Någonstans lite begravt under alla bekymmer och all stress och otillräcklighet finns det. Jag ska bara gräva fram det nu. Det ska jag. 



Jag såg Remeber me igårkväll. Inatt menar jag. Det var en sådan film som når ända in i hjärtat, som stannar kvar efteråt. En sån film som man inte kan låta bli att gråta till, och som får en att tänka till om vad som betyder något i livet och hur värdefullt det är. Så fin. 
Äter förövrigt sen, VÄLDIGT sen frukost, och ska skynda mig till dushen och sen till bussen. Haha det rimmade. men jaja, ska dra in till stan i alla fall. Körlektion på gång liksom.

Jag är så trött på att låtsas att allt är bra när det inte är det. Men vad har man för val? Stoltheten får en att ignorera den där klumpen i magen och den där tomma känslan och fortsätta att le. Livet är hårt var det nån smart människa som sa. Jag tror det stämmer. 
Det är i alla fall Jul nu vare sig man vill det eller inte, och då kan man inte låta bli att vara lite glad. Så GOD JUL allihopa! :)
Och tack för att det finns så många ortoligt fina människor här i världen.