sarasaraw

Denna dag har varit bitvis ganska otrolig och helt fantastisk, och bitvis monoton och inte lite utan mycket trist.
Elin var försvunnen hela förmiddagen, inte bra. Inte bra för min och idas fantasifulla hjärnor. Och sedan fick vi också vandra runt i grupp indelade efter studieriktning, små elev skockar från den ena stationen till den andra. Fram, och tillbaka. Alla elever hela dagen. Jag kan förstå lite hur fåren känner sig innan klippnig, typ. Fast det var inte tråkigt hela tiden , det ska jag inte säga. vissa av treornas arbeten som vi såg var riktigt intressanta, och dagen hade sina ljusa stunder, helt klart.
Men jag var trött. Och kände mig som en robot, såg säkert ut som en också. 
Till slut fick jag och ida ju reda på då att elin levde och mådde bra hehe, och fast vi saknade en tftkompis så hade vi det ganska bra. Ringde lite telefonsamtal och så.
Och så det näst intill ofattbara......
VI SÅG TFT BILEN!!!!
Det var inte klokt, den bara dök upp. Oväntat, förvånande, och en efter en hel del skrik och hyperventilerande hade vi lugnat oss så pass att vi kunda prata mormalt igen. och vi satt där en lång stund...
Och ringde elin.
Och bara satt.
Och jag kunde inte sluta le på flera timmar. Äntligen efter alla månader av letande.
Synd bara att inte elisen var med....hade varit sååå mycket bättre då.
Men sen blev det lite mer fösande av robotfåren sara och ida, innan jag äntligen fick skjuts hem av mamsen. Skönt.
Ska nog sova snart tror jag, så jag inte är lika robotaktig imorron.


♥♥♥