sarasaraw

Den allra första snön kom idag. Och fastän jag egentligen skulle vilja hoppa över vintern i år så passade det alldeles perfekt tycker jag att den första snön kom den första advent. Jag, Mamma och lillebror Joel fikade lussebullar och pepparkakor, tände det första adventsljuset, och sjöng adventssången som vi alltid har sjungit den här dagen varje år så länge jag kan minnas. Och det var så fint. 
Ibland tror jag att jag har världens bästa familj.

Ikväll drömmer jag om framtiden <3

För då ska jag vara precis så här fri




Och såhär



och såhär





Och jag ska följa med fåglarna när dom flyger söderut istället för att stanna kvar i mörker, kyla och en vardag full av negativa tankar och hopplöshet. För jag är så less på det.

Jag vill sprida glädje, andas lycka.

Feberyra, en hals som dunkar av smärta och tårar i det oändliga. Sömnlösa nätter där mardrömmarna vägrar att försvinna från insidan av ögonlocken. En känsla av att allt är för sent, allt är förstört.
     Självförstörelse.

Jag blir sällan sjuk, och jag är aldrig sjuk särskilt länge, men när jag väl blir det befinner jag mig på botten av allting i något dygn eller två. Men det är väl det man får stå ut med den här tiden på året. 
     Nu ska jag släpa mig upp ur sängen, och iväg till en av de allra bästa människor jag vet, nämligen min farmor. Där bor även min fina fina lilla häst, och då det fortfarande är några timmar av dagsljus kvar, så ska vi bege oss ut på en ridtur i skogen. 
     Det finns nog ingenting som går uppemot något sådant när man mår dåligt. Det är ren terapi. Och jag är övertygad om att när det gäller mig kan det bota nästan allting. Jag har alltid varit en riktig hästtjej, jag är född med det och det är den jag är. Och jag vet att vad som än händer i mitt liv, så kommer jag alltid att finna trygghet och glädje i samspelet med dessa djur.
     Det känns fint.

Det var länge sen jag skrev här nu, men jag har helt enkelt inte haft lust eller behov av att skriva något. Men inspirationen börjar komma tillbaka, så förhoppningsvis kommer den här gamla bloggen att leva lite mer snart!

Imorron har jag prov. Och har jag pluggat? Nej. Jag tror nog att det är första gången jag inte ens har ansträngt mig för att plugga kvällen innan ett prov. Vilket är dumt. Menmen. Hej och hå. Vad gör det om hundra år?
Nu ska jag sova för imorron ska jag kliva upp och kaaanske hinna kika lite i nutida konst boken innan det blir dags för körlektion. Är galet sugen på körkort nu i alla fall! Godnatt :) Bilderna är från en otroligt fin höstdag.