...

Jag jobbar igen. Från sju till fyra varje dag och det känns som att det enda jag hinner när jag kommer hem är att äta och sova ungefär. (ändå sover jag nog för lite iband kan jag känna, hehe. Varje morgon jag ska upp iallafall. Eller kanske jag är extremt morgintrött bara). Men sånt är livet antar jag när man jobbar och tjänar pengar, hehe. 
Men tiden har gått väldigt fort nu, och jag har hunnit med en hel del de senaste veckorna. Bland annat varit med fina ida och elin i stuga, vilket var så jävla kul och bra hörrni! Sen har jag bland annat varit på bio med verre, städat och fixat massor hemma, sovit, sprungit, målat, läst, varit på banken och fixat med lönen, och börjat jobba på kyrkogården. Har denna vecka hängt med döingarna och rensat och klippt gräs mest. Hehe. Och jag och Hanna har kört omkring i elbilen (kallad elis) varje dag, och haft jättekul. typ det bästa med jobbet. Den är som en liten golfbil ungefär som vi kör runt mellan gravstenarna med för att frakta vattenkannor och kvistar med typ, jättesöt. Jag vill ha en sån! 
Idag fick jag sluta tiodigare dock för vi hade ingen ting kvar att göra, kl ett ungefär. ibland har man tur!
Var efter det och hälsade på världens största katt och träffade en unge som hyperventilationsskrattade tro det eller ej! hela tiden! Kanske inte är så sällsynt fenomem ändå... Katten såg ut som ett lodjur, läskigt! Han hade tofsar på öronen och gula stirrande ögon och var liksom fyra gånger så stor som en normal katt, jag började nästan undra om ägarna inte hade hittat honom i skogen eller nåt. Törstig var han också, drack vatten fran kranen konstant i minst tio minuter innan han var nöjd. ojoj, det klarar inte ens jag av.

Ikväll blir det yran!!!!  längtar...


sommarliv

Hemma igen.

Har spenderat de senaste dagarna med världens finaste Verre i hennes stuga, vi har haft det supermysigt verkligen. Bland annat detta har vi gjort: 

Vi har haft sovmorgonar (hur det nu stavas?) och sovit massor.
vi har läst massa bra. 
vi har pratat om allt mellan himmel och jord.
vi har badat i en lagom sommarvarm sjö. 
vi har fått nya kompisar, en andfamilj som blev våra nya husdjur och som vi matade med halva vårat brödförråd.
vi har cyklat till gällö och köpt glass (fanns inga popcorn trodde jag skulle dö av popcornbrist), gott var det men hade sjukt ont i rumpan dagen efter (lånade lillebrors helvetescykel med fruktansvärt hård sadel).
Vi har lagat gooooood mat.
vi har ätit goda kakor och äckliga kakor. 
vi har nästan ramlat av en flytbrygga typ varje dag.
vi har läst ännu mera bra :Dhihi.
vi har spelat frågespel med för det mesta ganska udda frågor (vem vet sådant egentligen?)
vi har ändå kunnat förvånansvärt stor del av dom frågorna, (hmm... är verkligen all kunskap nyttig kunskap?)
JAG, har förlorat i yatzy typ.... åtta gånger i rad? och frågespel med frågor speciellt anpassade för barn förlorade jag också. kunde typ inga. hehe.
Vi har uppfunnit världens snabbaste efterrätt.
Vi har suttit på bryggan och säkert hörts ända till byn på andra sidan sjön.
Vi har badat lite mer.
och sovit.
Vi har gått över kyrkogården vid midnatt och träffat på en läskig grävling där ("det där är ingen katt sara!").
vi har diskat och städat och bäddat såå fint.
vi har hittat på roliga yogaställningar som älgarna i björnbröder. jag gjorde "pingu" och "bredbnenta giraffen", verre gjorde "uppåtsträvande lotusen".
vi har burit sten.
jag har klämt mitt finger.
verre klämde inte sitt finger.
vi har diggat coola VM låtarna.
vi åkte hem.

tack för fiiina dagar kompisen min!!!! <3 

Så nu är jag tillbaks i civilisationen igen, där el och rinnande vatten och framförallt datorer existerar:D hihih.
Imorron ska jag till lilla MAMMAmamma och djuren, har saknat dom lite faktiskt. Ska sova snart också.

NATTINATTI

(blev tyvärr inga bilder, glömde kameran. Men lite sommarbilder blir det ändå) 


 
   


jag ville vara nåt som känns



Det är dagar som går fortare och fortare och som försvinner längre och längre bort i minnet och som aldrig kommer tillbaka. Det är sommar och sommar så intensiv som den bara kan bli och varma dagar med sol så ljus och stark att det känns som höldpunkten på livet ungefär. Det är möjligher överallt men vägar jag inte är säker på att jag vill gå, men ändå står livet så still som aldrig förr. Livet som snurrar fortare och fortare och fortare och fortare. Men utan framgång, bara samma upprepning om igen och igen, allt står kvar precis som jag lämnade det sist. Det är trötthet tomhet och nästintill förlamning och känslor och omtumling och livsglädje varvat om vartannat. Jag vill inte att det ska ta slut jag vill hålla kvar vid nuet så hårt jag bara kan och aldrig släppa taget, man är det möjligt att samtidigt sakna hösten? 

Ni kanske inte fattar särskilt mycket av det här. Men iallafall.   

RSS 2.0