sarasaraw

När jag somnade igår kväll,(ok i morse då) så tänkte jag att yes! imorron blir det sovmorgon! Trodde jag.
Mitt i min sköna sömn så där vid åtta kanske var det någon idiot som bankade på min dörr och den idioten var min pappa, men när jag hörde anledningen till att han tvingade mig upp ur min sköna sömn var han plötsligt inte en lika stor idiot längre. Så några (ganska många) timmar senare befann jag mig i ett soligt (oftast faktiskt) bydalen med ett par skidor och varm choklad i en termos, inte helt fel på sportlovet hihi. Trots att det var lite för blåsigt så var det riktigt kul att stå på ett par slalomskidor igen.
Och sen skulle jag prova att stå på en snowboard för första gången i mitt liv. Och det är verkligen inte särskilt lätt.
Slalomskidor = jaaaa!!!
Längdskidor = Njaaa...
Snowboard = aldrig i livet!!!
Så har det alltid varit, men nu...varför inte?
Så på med skorna pjäxorna jag vet inte vad man säger, och det kändes som att försöka få ner foten i en avsågad petflaska, och upp i backen (till fots, lift är inte att tänka på). Sittandes knäppa fast alla remmar, och sen...Hur i helvete ska man ta sig upp när fötterna sitter fast i en bräda? Nåja det gick efter ett tag, men hur ska man sedan hålla sig på fötter när de sitter fast i en bräda? Omöjligt.
Aj aj lilla rumpan och aj aj stackars handleder.
Men efter en stund kunde jag faktiskt stå på benen i minst trettio sekunder och det var ett rejält framsteg.
Sen ver det ju det här med att svänga, hmmmm. Inte så lätt det heller. Glida på tvären framåt går ju bra men...hur gör man för att få vingeleländet att svänga runt?
Hahaha jag kan säga att jag fortfarande inte har en aning. Och det kändes fruktansvärt fånigt att stå där ungefär trettio meter upp i backen och vifta vilt med armarna för att hålla balansen. Roligt roligt. Och jag kan tänka mig att det såg roligare ut än vad det kändes. Tur att jag inte stötte på någon jag kände hehehe...
Det pinsamma är att min fyrtioåriga pappa lärde sig att åka mycket snabbare än jag, och nu susar han ner för backen i full fart. Är det inte meningen att man ska ha lättare att lära sig saker ju yngre man är? 
Så nu jävlar pappa ska inte jag vara sämre än dig! alltså ska jag lära mig det här, hur lång tid det än tar, jag vill ju kunna. Jag ger mig inte förrän jag kan!
Men samtidigt börjar jag undra om jag inte ska lyssna lite på min kloka faster.
Som hon sa: "Nej tack, jag är alldeles för förtjust i att leva" 
HAHA

Men alla är ju nybörjare nån gång, och när jag blir omkörd har jag i minnet hur det var när pappsen skulle lära sig. "Pappa vad gör du under granen?"