sarasaraw

Wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind 
I'll run free too
Wish I could recklessly love like I'm longing to
Run with the wild horses run with the wild horses 



Jag saknar ridlektionerna. Jag saknar ridkompisarna. Jag saknar Cajjo kära Cajjo. Jag saknar Madde. Jag saknar ont i benen dagen efter och skavsår lite här och där. Jag saknar ridläger. Jag saknar att flyga över hindren på min kompis. Jag saknar sommaren. Jag saknar grönt gräs och blå himmel. Jag saknar tokgalopp barbacka över jätteängen ovanför mitt hus. Jag saknar upptäcksfärd till häst ute i skogen, hmmm...vart leder den stigen? Jag saknar svett och damm en varm sommardag när man rider långtur till Målsta. Jag saknar höbärgning med tremänningarna, och att få skölja av sig stickigt höboss i storsjöns svala vatten efteråt, när solen äntligen gått ner efter den varma dagen. Jag saknar att få sätta på mig ridhjälmen och knäppa hakbandet. Jag saknar att få sätta mig i sadeln och känna att nu ska jag göra mitt bästa, nu ska vi klara det här pållen, nu ska det funka. Jag saknar en mjuk varm hals att luta kinden mot. Jag saknar ljudet när mina bästa vänner kliper av det långa sommargröna gräset med sina tänder, det ser så gott ut med friskt grönt gräs. Jag saknar till och med att putsa träns, som jag alltid har hatat att göra.

Det har blivit så sällan jag rider nuförtiden, har haft så ont om tid och möjligheter. Och så känns det så konstigt att inte ta ridlektioner vilket varit en självklar del av mitt liv de senaste sju åren. Men det har varit så mycket annat den senaste tiden så jag ångrara inte att jag slutade. Men jag tänker börja igen snart, det tänker jag. Och i sommar ska jag rida hemma så mycket jag bara kan, då ska jag ta igen alla förlorade tillfällen, då blir det full fart Tösen det lovar jag.