sarasaraw

Är trött. Trött på allt. På att vara jag på att vara glad på att vara ledsen på att inte hinna på att göra fel och på att göra rätt på att inte räcka till på att vara ensam. Men allra tröttast är jag på att vara trött.

Här är bilder ifrån någon gång denna fina höst då jag tog en sån där skön promenad som man bara blir lugn och glad av. Ska sova nu så jag inte avlider av trötthet, känns som om det skulle kunna hända när som helst nu. Och inte blir det bättre av att inte sova. (jag fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv). Men jag har lovat mig själv att fortsätta hoppas så det ska jag göra. Att hoppas blir jag nog aldrig trött på i alla fall. Det är fint, att hoppas.


Vem har lurat alla barnen?
Det här är inte allt som finns
Här är inte allt som finns
Det finns mer...