So tell me when you hear my heart stop



Sitter just nu uppe alldeles för sent och tänker alldeles för mycket. Jag har tänt några ljus, det är mysigt. Och så är jag sådär skönt trött och nöjd efter ridlektionen idag då jag red en väldigt fin liten häst, vi passade bra ihop hon och jag. Jag ska aldrig sluta rida, har i princip vuxit upp med hästar och även om det inte är ett lika stort intresse nu som det var när jag var yngre så är det något jag har svårt att tänka mig att jag kommer vara utan en längre tid. Och någon gång vill jag ha möjlighet att tävla också, vad ska annars en människa som älskar tävlingar göra? typ.

Det är också väldigt svårt just ikväll att se möjligheter som inte finns. Vet inte riktigt vart positiviteten tog vägen, det var ju här alldeles nyss liksom. Men antar att jag får fortsätta leta efter den. För även om jag vet att det kommer att bli bra på längre sikt, att det är bra ändå i grund och botten, så är det inge kul att behöva ge upp om planer och drömmar. Det är det inte.


There's a possibility I wouldn't know


Kommentarer
Postat av: ida

vi får hitta positivieteten igen :) fan jag tror inte det där blev stavat rätt, kändes som att skriva typ anananaser massa bokstäver :s jag kokar ägg :D

2011-01-26 @ 11:18:02
URL: http://ccardigan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0