And the time will come when the day is done and the fighting's over and the race is run



Fattar inte vad det är som gör att jag och gymnasiet inte passar ihop. Massor med plugg. Drunknar i plugg. Och ändå gör jag inget, noll motivation här. jag vill inte lära mig mer saker nu som jag inte har lust att lära mig det känns som att det börjar bli fullt. Jag vill ut och resa istället. Leva livet! Har börjat tänkt så himla mycket på framtiden nu, och fast jag vet att skolan är viktigt så längtar jag. Fan vad jag längtar

Jag vill upptäcka saker själv med samma nyfikenhet som ett barn som smakar glass för första gången och sen titta på allting extra noga och våga mer än jag brukar och smaka på allt som smakar gott och strunta i konsekvenserna och allt, allt allt ska jag känna extra djupt med ett öppet och rent hjärta. Jag vill tatuera mig och göra min kropp vacker med något som betyder så mycket för mig själv och sen kunna titta på det hela livet och påminnas av det fina som fick mig att göra det och känna lyckan lite till. Jag vill lära mig vad jag än får lust att lära mig hitta något som intresserar mig så till den grad att jag inte vet vart jag ska ta vägen om jag inte får fortsätta att ta in mer och mer och mer av det. Jag vill skriva en bok, sätta en hel historia ett helt liv en hel värld på papper. Jag ska vara den jag alltid drömt om att vara och leva i drömmen och drömma vidare om nya drömmar som jag en dag kommer att uppfylla dom också, för bara man tror, bara man inte ger sig, så är chansen att drömmen ska bli sann lika stor som chansen för att en präst hör guds röst inom sig och som att ett fattigt barn ser en skymt av himlen på julafton och lika troligt som att man kan vara lycklig med ett öppet hjärta. Jag vill befinna mig på en kilometerlång strand i storstadsvimmel bland höghus och där skogen är som tätast och sen trotsa en het och dödande öken där det enda som växer är mina vänner kaktusarna. Jag vill sitta vid en lägereld på kvällen med en gitarr och några av de finaste människor jag känner och fullt av skratt i magen. Jag vill ge mig ut på en resa och hitta den där själen bland alla miljarder själar som är menad just för mig och som jag kan älska resten av livet. och fram tills dess ska jag låta mitt hjärta falla in och ut ur kärleken och låta min hjärna förlora kampen mot hjärtat gång på gång. Och hur mycket som än motarbetar mig och och trycker ner mig och hur mycket som än får mitt hjärt att göra sådär ont så ska jag alltid hitta en anledning att le igen, för hjärtat läker, det läker och blir starkare än någonsin. Jag blir starkare än någonsin. För jag ska TA LIVET MED STORM! 

Känner mig positiv ikväll som ni nog ser, och det är himla fint. Det är himla fint att ha något att se fram emot. Och att aldrig veta vad som kommer att hända i framtiden, bara att vad som helst kan hända när som helst.

Kommentarer
Postat av: ida

iiiih! det är inte så mycket av det där just jag kan lova dig, men en sak kan jag lova dig. jag lovar dig en kilometerlång strand. i juni sara, då går vi på en kilometerlång strand <3



och du, hjärtat blir starkare hela hela tiden för varje gång det läker. och allt vi pratat om senaste dagarna och som du skriver om i inlägget är så rätt. vi ska ta världen med storm och vara lycklig tills vi inte kan vara lyckligare längre och älska så länge vi kan älska längre och leva. fyfan vad vi ska leva.



och jag tvivlar inte en sekund på att du klarar allt det där, att du kommer gå genom livet och uppfylla dina drömmar och sträva efter nya. inte en sekund.



bästdu <3

2011-01-07 @ 01:45:01
URL: http://ccardigan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0